.

Den 9 december var det exakt 3 månader sedan jag GBP-opererades. Det har gått så otroligt snabbt att jag knappt fattar det själv. Dessa 3 månaderna känns som flera år. Jag antar att man har kötiden i huvudet fortfarande. Att man fick vänta så länge på att få bli opererad, sen helt plötsligt en dag har man blivit opererad och tänker "Jaha, menar ni att jag inte ska stå i kö längre?"...man är så van på att få vänta och stå i kö när man är tjock. Jag har aldrig blivit prioriterad, och det fanns en tid där jag funderade på om jag skulle få opereras eller ej.

Tack till alla som kommenterat med underbart stöttande och fina ord de senaste dagarna! Det har verkligen värmt och jag känner mig hedrad! Ni är alla så goa människor och jag hoppas att det kommer gå bra för er alla i framtiden! Både för er som redan gjort operationen, och för er som ska göra den!

Idag hade jag återbesök hos kirurgen. Varför? Ja det undrar jag också faktiskt. Jag hade redan fått förvarningen om att det egentligen inte var något att ha, men jag tänkte, det är säkert individuellt för alla, och vi människor uppfattar saker och ting på olika sätt. Men shii fick jag kan jag ju säga. Det var inget att ha.

Jag har under en veckas tid haft obehaglig hjärtklappning. Ni alla vet kanske hur det känns. Hjärtat hoppar oregelbundet och det känns som att den ska stanna. Riktigt obehagligt. Jag har inte sökt hjälp för det förrän idag med argumenten att, ja, "nyligen" opererad och jag är inte den som oroar mig i onödan. Men så igår kväll blev jag lite fundersam och tog fram mina läkemedelsböcker och diverse, där jag hade Kalium i huvudet. Vid för hög kaliumhalt kan nämligen hjärtat hoppas lite. Det blir helt enkelt för mycket vätska innuti våra små kära celler vilket inte är så jättebra. Kalium finns i bland annat banan, choklad, nötter, russin, potatis m.m. Här kommer det som gjort mig orolig - jag har ätit 3-4 bananer varje dag sedan två veckor tillbaka. Jag äter russin varje dag i min müsli, jag har linfrön och valnötter i müslin med. Hmmm...hypokondriker? Ja jag tror jag börjar bli det hehe.

På grund av min oro bestämde jag mig för att ta blodprover på "jobb". Jag bad en kollega ta de till mig och fick remiss av kirurgen på plats, vips så var allt gjort och jag fick provsvaren. Visst är det härligt när man är vårdpersonal och inte behöver gå till vårdcentral för några ynka prover?

Proverna visade knappt någon abnormalitet, Kaliumet och Natriumet var precis som det skulle. DÄREMOT hade jag väldigt högt pH-värde. Jag var med andra ord "sur". Samtidigt som min koncentration av blod var väldigt hög i procent. Detta betyder att jag har för mycket/tjockt blod i förhållande till vätska. Jag är "tjock i blodet". Detta betyder i sin tur att jag måste dricka för att "späda" ut mitt blod. Kirurgen sa att jag var tvungen att dricka 3 liter om dagen. Yeay...NOT! Hur fasiken ska man lyckas få i sig så mycket vatten? Man pallar ju inte! Nåja, det ska väl gå och jag så ska spola in det i en ven haha! I'll keep you updated!

Ja hur många gånger ska man skriva det egentligen hehe. Tiden bara flyger förbi som om inget har hänt! Helt makalöst! Som jag har skrivit i tidigare inlägg mår jag nästan lite för bra känner jag. Idag kunde jag tom äta en ganska så maffig portion överkokt pasta utan problem. Jag har inte drabbats av dumpning en ända gång. Jag måste erkänna att jag är smått orolig. Det känns som att jag gör fel. Jag kan äta nästan vad som helst, ganska fort enligt mig, men mår ändå bra?! Hmm...är det bara jag som tycker det låter konstigt?

Idag är det 13 dagar sedan jag opererades, alltså 2 veckor exakt imorrn. Ni alla vet vad det innebär? VÄGNING IMORGON!!! Wooohhhoooo! Som en god vän sa till mig; det är en morot att fortsätta äta rätt när man längtar till vägningen! Och det är så sant! Så glöm inte att titta till imorgon för resultatet!

På torsdag är det dags för tentamen i ett sånt roooligt ämne som Vetenskapsteori. Japp det är lika tråkigt som det låter och jag kan knappt bärga mig (ironisk!!!)! Usch, fy och en massa blä. Vi håller på med förberedningen  inför vårt examensarbete också, så det känns lite som kaka på kaka just nu (mmmm kaka...*dreggel*), så jag har inte hunnit plugga ett jädrans skit! Jag vet inte hur jag ska göra. Tror inte jag kommer klara den, för någon typ av förförståelse måste man ju ha...jag kan inte gå in dit på tentamensdagen blank..eller kan jag det? Nääää! Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och försöka plugga tills på torsdag. Önska mig lycka till!

12 dagar sedan operationen and still going strong! Jag ska inte säga att det har varit lätt. Jag är 1 av de 5 som nämligen drabbas av akut obstipation efter en sån här operation. Hurray for me right? Så helgen har varit väldigt jobbig kan jag sägas. Men för övrigt så mår jag riktigt bra måste jag säga. Har inte ont i magen eller såren. Äter fortfarande flytande, men om 2 dagar går jag över till passerat/puré!!! Det ska bli underbart gott att få äta gröt, eller äggröra! Åhh mums! Jag längtar! Sen kan man äta det mesta, så länge man mosar och tuggar det ordentligt. Men såret inne i magen har inte läkt ordentligt än. Det tar ca 5 veckor innan såret är helt läkt enligt kirurgen. Så man får vara lite försiktig så man inte fördärvar något där inne.

Idag har jag försökt att vara duktig. Jag var tvungen att handla och där vi bor har vi ca 2 km till det stora varuhuset. Smart som jag när tänkte jag; men va fan, man får väl impa på gubben lite därhemma och promenera dit och tillbaka så gör man i alla fall någon nytta. De första 1,5 km:erna gick väldigt bra. Vi konverserade och hade det trevligt. MEN så händer det. Huggkänslor i magen som jag hade haft natten innan och förrigår. Va fasiken är det för smärta egentligen? Jag fattar det inte. Det smärtade något in i h*****te om jag får säga så. Smärtan är inte ihållande utan kommer i intervall. Kan det vara kaffet som magen reagerar på eller skriker den efter mat? Jag hade inte ätit på några timmar när vi började promenera. På vägen hem hade jag så ont att jag var tvungen att sätta mig ner på en parkbänk och vila. Jag försökte massera magen så gott jag kunde. Fasiken alltså om det är någon komplikation jag har fått! Jag blir göförbannad! Hoppas att det blir bättre i alla fall. Annars får jag ju ringa till kirurgen och fråga vad det är som pågår! I'll keep you updated!

Imorgon är det vägning! WIIIIII!!!!!! Jag längtar, för då får jag veta hur mycket jag gått ner på exakt en vecka efter operationen! Det är så spännande! I'll keep you updated!

Idag är det första dagen jag ska ut i verkligheten! Skolan börjar kl 9 och jag har varit vaken sedan kl 7 för att jag ska hinna äta frukost och alla mina vitaminer därmed. Det tar ju faktiskt en stund. De mediciner som står på menyn idag är:

Jag verkligen fått mig en tankeställare idag. Jag har mått på så himla olika sätt ända sedan operationen. Jag har...

Godmorgon allesammans! Idag vaknar jag med mindre huvudvärk och ska duscha (påriktigt) för första gången efter operationen. Enligt kirurgerna ska man ha plåstrena eller steristrips på såren i ca 10-14 dagar efter operationen. Därför har jag förberett med att köpa steristrips och plåster så jag ska lägga om såren. Tänkte även jag skulle ta bild på hur det ser ut under plåstrena så ni mina kära läsare får se.

Men nu vill jag dela med mig ett citat från en dietist som en annan opererad tjej hade på sin blogg! Jag tyckte att det citatet sade ganska mycket och sammanfattade ungefär den informationen vi fick på sjukhuset! Här har ni:

Idag har det varit en omtumlande dag som att åka en berg och dalbana. Jag har mått bra, men samtidigt hart jag mått jävligt kasst. Jag har inte spytt eller mått illa, men jag har haft ont i bröstet/lungorna, och haft megahuvudvärk hela dagen. Som om det inte var nog med det fortsätter även mensvärken som pricken över i:et. Men vad ska man göra? Det enda man kan göra är att ta smärtstillande och hoppas på det bästa. Jag har i alla fall tagit en 30 minuters promenad med älsklingen, så jag har i alla fall inte suttit helt still. Matintaget har väl varit hyffsat idag med...men jag känner inte att jag har någon direkt lust för mat. Jag blir mer och mer äcklad av mat. Jag hoppas att jag inte håller på att få en ätstörning, för det har jag hört att det är många som får efter en gastric bypass. Nåja. Hoppas det blir bättre och bättre nu bara. Sov gott allihopa! I'll keep you updated!

Jag har skrivit rätt så mycket om dumpning, men aldrig beskrivit vad det riktigt är...här kommer en medicinsk förklaring.

Som nyopererad och föredetta storätare vill man ofta äta mycket och snabbt igen direkt efter operationen. Man brukar säga att hjärnan vill mer än vad kroppen klarar av. När detta sker är den den vanligaste bieffekterna, som uppstår då patienten ätit för fort eller tuggat maten dåligt, något som kallas för dumpning. Hur detta yttrar sig är väldigt individuellt, men de vanligaste symtomen är:

- Illamående.
- Kräkningar.
- Yrsel.
- Kallsvettningar.
- Hjärtklappning.
- Diarréer (vid intag av för fet mat).

Det är ofarligt men obehagligt och uppstår då maten kommit ner för fort i tunntarmen.

Nej nu gör det faktiskt riktigt ont måste jag tyvärr meddela. Jag har ont i bröstet hur mycket jag än blåser i den sketna System-22 och hur mycket piller jag än knaprar. Jag vill bara sova så att jag slipper smärtan. Och som om det inte var nog med det har den regelbunda lilla röda kompisen kommit förbi för att ge mig ännu mer smärta! Yes! Just my kinda luck... Nä nu ska det sprutas in blodförtunnande spruta och knapras mer morfintabletter! Drugs here i come!

Jag har vaknat av hur mycket min mage, min rygg och mina lungor smärtar. Det är inte klokt. Jag som trodde att det skulle bli bättre så har det nästan blivit värre idag tycker jag. Kan det vara för att man inte rör på sig lika mycket eller för att man inte har lika mycket smärtstillande i kroppen? Jag vet inte. Men hur det än ligger till så kan jag säga till er mina kära läsare att det är ingen lätt match det här inte. Hoppas ni som också gör det upplever det på ett annat sätt för det är så individuellt det här med smärta. Vissa har högre smärttolerans än andra. Jag brukar anse mig själv som en ganska tålig individ. I alla fall så har jag nu proppat i mig en massa smärtstillande och sitter och blåser i min lilla respiratorhjälp System-22. Jag hoppas på att bröstsmärtan släpper snart. Det är den som är värst tycker jag.

Nu har jag äntligen fått komma hem efter min GBP-operation som jag gjorde i osndags! Helt otroligt vad fort och smidigt allt har gått. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om förloppet och timmarna efter operationen.

Det hela startade egentligen dagen innan operationen, alltså tisdagen den 8 september 2009. Jag sov över hos min mamma för att det var hon som skulle köra mig till sjukhuset i Kristianstad (CSK) på onsdag morgon där operationen skulle hålla hus. Hur som helst. Kvällen innan operationen skulle jag vara fastande från och med kl 24.00, och ha tagit en blodförtunnande subcutan spruta (underhudsfett) vid namn Fragmin (Klexane). Detta för att motverka risken för bildande av blodpropp innan och efter operationen. Det gick ganska smärtfritt och enkelt tyckte jag, men allt är ju relativt. Efter detta var det dags för en speciell dusch. Alla som opereras ombeds duscha med något som heter Descutan 4% (eller Hibiscrub). Detta är en sk antibakteriell tvål som man använder för att någotlunda sterilisera huden. Man duschar med det kvällen innan op och sen hemma på operationsmorgonen igen. Sen var det dags att sova denne tisdag då det bar åt en lång dag på onsdagen.

Onsdagen den 9 september 2009 var the D-day! Dags för operation! På min kallelse stod det att jag skulle vara på sjukhuset redan kl 07.00, och iom att jag bor sisådär 10-15 mil ifrån Kristianstad, var jag tvungen att gå upp 04.45 för att hinna duscha med Descutan 4% innan avresan 05.30. Efter duschen åkte vi. Resan tog 1 h och 15 min. Så vi var där precis kvart i sju. Pheeww tänkte jag. Det var ju precis så vi hann. Hur som helst. Väl framme på avdelningen blir jag välbemött av två sjuksköterskor och en undersköterska som visar vart jag ska sova och vem jag har som rumskamrat. Roligt nog är det en tjej med samma namn som jag så vi blev kallade nr 1 och nr 2. Jag var nr 2 eftersom jag var nummer två ut till operation den dagen. Hehe! Såhär såg rummet ut.

Väl inne på rummet fick jag först komma till ro och klä av mig för att hoppa i sjukhusets egna kläder. De var sådär lagom roliga kan ni tro. Man kände sig som en jädrans blottare, allt bara hängde ut haha! Sen efter det var det dags för vägning, och tror ni jag var nervös eller? Shit va nervös jag var! Men bågen stannade faktiskt på...dun dun dun...122.7 kg!!! Så 12.5 kg har försvunnit från denna tjocka kropp! Helt otroligt! Kirurgen var nöjd och då var jag med nöjd!

 

 

 

 

Efter vägningen och mätningen satte en sjuksköterska på mig en PVK (Perifer Ven Kateter) som man använder för att spruta intravenösa medel såsom antibiotika och andra flytande läkemedel som snabbt måste in i blodbanan. Appropå antibiotika så fick jag det med precis innan jag skulle in på op-salen, Cefuroxim hette den visst. Som sagt så var det sen efter antibiotikan dags för operation!

 

 

Jag åkte ner till centraloperationen ca 09.00 och möttes av ett flertalet underbara människor, bland annat narkossköterskor och kirurger som var helt fantastiska måste jag säga. Min kirurg heter Hjörtur Gislason och är visst känd över hela världen (om någon undrar så är han ifrån Island). Själva operationen tog ca 45 min, så vid kvart i tio var jag klar! Efter operationen vaknade jag på uppvaket dåsig som om jag hade gått på knark i 20 år...

 

Ja, man var rätt så snurrig kan jag ju säga. På uppvaket fick man stanna mellan 2-3 timmar beroende på hur man mådde, men man skulle nästan så snabbt man vaknat upp och röra på sig för att delvis få igång blodcirkulationen och för att minska risken för blodpropp. Resten av dagen var man faktiskt rätt så degig och det kändes som att någon hade kört över bara magen med en fet lastbil fylld med stockar.

Smärtan efter operationen var dock inte så farligt som jag trodde, det gjorde mest ont i lungorna och i respiratoriska manicken om jag säger så. Det gjorde ont när man andades och i axlarna resten av dagen, men inte så mycket på själva operationssåren. Men för att hjälpa lungorna en bit på vägen fick jag en liten blåsventil, ett respiratoriskt hjälpmedel vid namn System-22 (se bild nedan) där man ska blåsa ut luft ca 10-15 ggr i följd i den den här lilla manicken för att motverka risken att få lunginflammation och emfysem. Har väl funkat rätt så hyfftast tycker jag.

Efter att man varit på uppvaket ett tag fick jag komma tillbaka in på mitt rum och in till min sköna säng! Helt underbart! Jag sov en lång stund. Var dundertrött efter operationen och narkosen så nästan hela operationsdagen gick åt att sova. På så sätt slapp man smärtan och man kunde vila upp sig ordentligt till nästa dag. Men neeejjj, man skulle upp och röra på sig, gå i korridorerna m.m. Så det blev inte så mycket vilande, utan det hela slutade med att jag och de andra opererade satte oss och tittade på VM-kvalet mellan Sverige och Malta...and for the record, damn, Sweden really sucks! Men det är ju bara min åsikt.

Operationskvällen gick mycket åt att snacka med de andra som blivit opererade, dricka lite försiktigt vatten och juice (enbart teskedar) och röra på sig. Man var helt slut kan jag ju tala om. Tacka vetja smärtstillande vi fick. De var en gåva från Gud haha.

Dag 2, post-op, började med frukost kl 08.00 som bestod av:
1 ½ dl filmjölk utan någon tillsats eller smak, naturell.
1 dl juice.
2 dl näringdryck (som ska räcka HELA dagen).

Hela frukosten tog ca 30-45 min att äta. Man var så nervös och rädd för att misslyckas så man vågade ju inte äta fortare. Man har ju hört om de som drabbats av det som heter Dumpning och DET vill man absolut INTE ha! Men om vi går tillbaka till mängden mat. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig sådär megamätt, men inte heller hungrig. Men jag tror att det är ganska svårt att få sig en uppfattning så snabbt efter operationen, så jag återkommer mer om det med mängden mat.

Efter frukosten var det dags att packa och förbereda sig inför gruppinformationen och utskrivningen kl 12.00. Men innan det var det dags för lunch! Lunchen bestod av:
1 ½ dl varm kycklingsoppa (helt slät utan klumpar).
1 dl lättmjölk.
1 dl morotsjuice (som skulle vara mellanmål mellan lunch och middag).

Jag måste säga att man ändå blev ganska hyffsat mätt på soppan. Jag vet inte om det var för att maten från frukosten fanns kvar eller för att själva soppan var ganska matig. I samband med lunchen fick vi information om vilka medeiciner vi måste ta resten av livet ut...bland annat en massa vitamintillskott som D-vitamin, B-12, Kalcium m.m. Men jag antar att det är ett ganska litet pris att betala för en ny chans till livet? Nä nu tycker jag att jag har babblat ganska mycket om min operation. Det är säkert en massa detaljer som jag har glömt. I'll keep you updated!

Imorgon smäller det allihopa! Den 9 september är det dags för operation, och den 9 september är här IMORGON!!! Aaaahhhh! Det har ändå gått rätt så fort tycker jag från den dagen jag började på Modifast flytande diet. Helt galet att den dagen redan är här! Det är så många frågor som snurrar runt i mitt huvud!!! Tankar, känslor, värderingar och dylikt! Hoppas att operationen går bra i alla fall, utan komplikationer.