.

Nu har jag äntligen fått komma hem efter min GBP-operation som jag gjorde i osndags! Helt otroligt vad fort och smidigt allt har gått. Jag tänkte att jag skulle berätta lite om förloppet och timmarna efter operationen.

Det hela startade egentligen dagen innan operationen, alltså tisdagen den 8 september 2009. Jag sov över hos min mamma för att det var hon som skulle köra mig till sjukhuset i Kristianstad (CSK) på onsdag morgon där operationen skulle hålla hus. Hur som helst. Kvällen innan operationen skulle jag vara fastande från och med kl 24.00, och ha tagit en blodförtunnande subcutan spruta (underhudsfett) vid namn Fragmin (Klexane). Detta för att motverka risken för bildande av blodpropp innan och efter operationen. Det gick ganska smärtfritt och enkelt tyckte jag, men allt är ju relativt. Efter detta var det dags för en speciell dusch. Alla som opereras ombeds duscha med något som heter Descutan 4% (eller Hibiscrub). Detta är en sk antibakteriell tvål som man använder för att någotlunda sterilisera huden. Man duschar med det kvällen innan op och sen hemma på operationsmorgonen igen. Sen var det dags att sova denne tisdag då det bar åt en lång dag på onsdagen.

Onsdagen den 9 september 2009 var the D-day! Dags för operation! På min kallelse stod det att jag skulle vara på sjukhuset redan kl 07.00, och iom att jag bor sisådär 10-15 mil ifrån Kristianstad, var jag tvungen att gå upp 04.45 för att hinna duscha med Descutan 4% innan avresan 05.30. Efter duschen åkte vi. Resan tog 1 h och 15 min. Så vi var där precis kvart i sju. Pheeww tänkte jag. Det var ju precis så vi hann. Hur som helst. Väl framme på avdelningen blir jag välbemött av två sjuksköterskor och en undersköterska som visar vart jag ska sova och vem jag har som rumskamrat. Roligt nog är det en tjej med samma namn som jag så vi blev kallade nr 1 och nr 2. Jag var nr 2 eftersom jag var nummer två ut till operation den dagen. Hehe! Såhär såg rummet ut.

Väl inne på rummet fick jag först komma till ro och klä av mig för att hoppa i sjukhusets egna kläder. De var sådär lagom roliga kan ni tro. Man kände sig som en jädrans blottare, allt bara hängde ut haha! Sen efter det var det dags för vägning, och tror ni jag var nervös eller? Shit va nervös jag var! Men bågen stannade faktiskt på...dun dun dun...122.7 kg!!! Så 12.5 kg har försvunnit från denna tjocka kropp! Helt otroligt! Kirurgen var nöjd och då var jag med nöjd!

 

 

 

 

Efter vägningen och mätningen satte en sjuksköterska på mig en PVK (Perifer Ven Kateter) som man använder för att spruta intravenösa medel såsom antibiotika och andra flytande läkemedel som snabbt måste in i blodbanan. Appropå antibiotika så fick jag det med precis innan jag skulle in på op-salen, Cefuroxim hette den visst. Som sagt så var det sen efter antibiotikan dags för operation!

 

 

Jag åkte ner till centraloperationen ca 09.00 och möttes av ett flertalet underbara människor, bland annat narkossköterskor och kirurger som var helt fantastiska måste jag säga. Min kirurg heter Hjörtur Gislason och är visst känd över hela världen (om någon undrar så är han ifrån Island). Själva operationen tog ca 45 min, så vid kvart i tio var jag klar! Efter operationen vaknade jag på uppvaket dåsig som om jag hade gått på knark i 20 år...

 

Ja, man var rätt så snurrig kan jag ju säga. På uppvaket fick man stanna mellan 2-3 timmar beroende på hur man mådde, men man skulle nästan så snabbt man vaknat upp och röra på sig för att delvis få igång blodcirkulationen och för att minska risken för blodpropp. Resten av dagen var man faktiskt rätt så degig och det kändes som att någon hade kört över bara magen med en fet lastbil fylld med stockar.

Smärtan efter operationen var dock inte så farligt som jag trodde, det gjorde mest ont i lungorna och i respiratoriska manicken om jag säger så. Det gjorde ont när man andades och i axlarna resten av dagen, men inte så mycket på själva operationssåren. Men för att hjälpa lungorna en bit på vägen fick jag en liten blåsventil, ett respiratoriskt hjälpmedel vid namn System-22 (se bild nedan) där man ska blåsa ut luft ca 10-15 ggr i följd i den den här lilla manicken för att motverka risken att få lunginflammation och emfysem. Har väl funkat rätt så hyfftast tycker jag.

Efter att man varit på uppvaket ett tag fick jag komma tillbaka in på mitt rum och in till min sköna säng! Helt underbart! Jag sov en lång stund. Var dundertrött efter operationen och narkosen så nästan hela operationsdagen gick åt att sova. På så sätt slapp man smärtan och man kunde vila upp sig ordentligt till nästa dag. Men neeejjj, man skulle upp och röra på sig, gå i korridorerna m.m. Så det blev inte så mycket vilande, utan det hela slutade med att jag och de andra opererade satte oss och tittade på VM-kvalet mellan Sverige och Malta...and for the record, damn, Sweden really sucks! Men det är ju bara min åsikt.

Operationskvällen gick mycket åt att snacka med de andra som blivit opererade, dricka lite försiktigt vatten och juice (enbart teskedar) och röra på sig. Man var helt slut kan jag ju tala om. Tacka vetja smärtstillande vi fick. De var en gåva från Gud haha.

Dag 2, post-op, började med frukost kl 08.00 som bestod av:
1 ½ dl filmjölk utan någon tillsats eller smak, naturell.
1 dl juice.
2 dl näringdryck (som ska räcka HELA dagen).

Hela frukosten tog ca 30-45 min att äta. Man var så nervös och rädd för att misslyckas så man vågade ju inte äta fortare. Man har ju hört om de som drabbats av det som heter Dumpning och DET vill man absolut INTE ha! Men om vi går tillbaka till mängden mat. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig sådär megamätt, men inte heller hungrig. Men jag tror att det är ganska svårt att få sig en uppfattning så snabbt efter operationen, så jag återkommer mer om det med mängden mat.

Efter frukosten var det dags att packa och förbereda sig inför gruppinformationen och utskrivningen kl 12.00. Men innan det var det dags för lunch! Lunchen bestod av:
1 ½ dl varm kycklingsoppa (helt slät utan klumpar).
1 dl lättmjölk.
1 dl morotsjuice (som skulle vara mellanmål mellan lunch och middag).

Jag måste säga att man ändå blev ganska hyffsat mätt på soppan. Jag vet inte om det var för att maten från frukosten fanns kvar eller för att själva soppan var ganska matig. I samband med lunchen fick vi information om vilka medeiciner vi måste ta resten av livet ut...bland annat en massa vitamintillskott som D-vitamin, B-12, Kalcium m.m. Men jag antar att det är ett ganska litet pris att betala för en ny chans till livet? Nä nu tycker jag att jag har babblat ganska mycket om min operation. Det är säkert en massa detaljer som jag har glömt. I'll keep you updated!